Adholescii:

‘Mogen’. Som Adholescii kan den archontala entiteten även medvetet assimilera och absorbera parasomatiska energier.

Aeoner:

Archontiska gudar, stora astrala energikonglomerat, bestående av hierarkiska archontala maktstrukturer med fokus i både den sinnliga såväl som i den översinnliga världen. Dessa Aeoner, även kallade ‘De Fyra Stora’, är inga Skapande Gudar, utan är ofullkomliga och synonyma med vad den Heliga Skrift kallar ‘Denna Världens Härskare’.

Alachtagolem:

Elementalväsen som inte kan intaga kroppslig gestalt på grund av olika orsaker. De är eterisk ohyra och ledsagar så gott som dagligen varje människa på denna jord. Känsliga människor kan till och med varsebliva dem och psykiskt instabila personer kan få det särdeles svårt när de utsätts för Alachtagolems. Multipla personligheter och schizofreni antas delvis vara uttryck för en ansatthet av Alachtagolems.

Archont:

(Uttalas: 'arkont'). Astral entitet med fysiskt eller parafysiskt fokus i materien. En archont lever av stulet ‘liv’ från människor. De lever på människans astrala, eteriska, mentala och kroppsliga energier genom att överskugga dem och intervenera på de mest ohyggliga sätt.

Archontal vampyrism:

Den egentliga vampyrismen. Archontal vampyrism kan dels ta sig uttryck i somatisk vampyrism, dvs. blodassimilation, dels i form av ren energiassimilation. Eftersom blod är en materiell själssubstans finner de archontala entiteterna en möjlighet att uttrycka sig i den materiella världen genom att stjäla denna substans från människor.

Archontecs:

Betyder ‘vampyrism’. Se Archontal vampyrism.

Chrontabia:

‘Den Svarta Ön’. Enligt källor med referens till Alexander Neal är Chrontabia namnet på den ‘Svarta Ön’ från det sjunkna Atlantis. Chrontabia existerar fortfarande, men enbart i astralvärlden. Det påstås att de archontiska gudarna från forntiden, Ayhraa Aeoneii, fortfarande har sitt säte där. Det är ett kraftfokus för de riktigt stora Aeoniska archonterna och är enligt esoterikern Daniel Leuuw ett enda gigantiskt svart hål – i psykisk mening.

Disciplina Arcani:

‘Hemlighetsläran’. Antrashka-kretsens bidrag till förvillelsen kring vampyrismen. Troligtvis författad som gesällprov 1669 i Florens av Ishmaahl Dohtrak – ‘Alighieri’.

Gohmat:

‘Kroppsvandrare’. De egentliga zombierna. Parafysiska entiteter med archontal härstamning vilka intager nyligen döda kroppar och reanimerar dem genom att återuppväcka nervsystemet. De antas göra detta med hjälp av en särskild astral substans som är neutral i förhållande till kroppen och därför inte stöts ut av polarisationslagen. Gohmat är ytterligt degenererade varelser som vägrar att slutgiltigt exkarnera och uttömmas på andra sidan dödens slöja. Troligtvis på grund av rädsla för kama-loca-tillståndet.

Gothum:

Ississiernas moderklan i Sverige. Klanledare är Ishmaahl Dohtrak – ‘Alighieri’.

Iccti:

‘Makt’. Symbolen för archontismen (se symbolen längst upp på sidan). Enligt gamla myter upptar ‘Gohrii vec Iccti shem Chronta’hlee’, dvs. ‘Kraftfokus i Chrontabia’, alla de blodskrafter som de archontala vampyrerna stjäl från människorna. På detta sätt förstärks ‘Makten’, Iccti, över människorna.

Infantyarcii:

Antas var ett tillstånd av ‘archontiskt barnaskap’ för den koncipierade vampyren. Infantyarcii innebär samtidigt ett klanupptagande och en given plats i den archontala hierarkin.

Ischtahles:

Epileptiska reaktioner en vampyr får när dess nervsystem falerar på grund av brist på blod.

Kathagra-bin:

Sahcrohebreiska. Det språk som de archontala entiteterna talar. Verkar vara ett språk som genomgått stora förändringar genom århundradena. Den occidentala påverkan som framför allt de latinska språken har haft på Kathagra-bin gör det möjligt för lingvister att delvis förstå nyare varianter av språket.

Ississius:

Ärke-Archont över hierarkin Ississius av ‘De Fyra Stora’. Under Ississius följer klanhierarkierna Baal’hrem, Leviathicus, Achroth, Shmii-Sctariel, Gothor och Ahlaa-Gesmeth.

Lamiarchontiae:

De ‘Hämnande Änglarna’ eller de ‘Hämnande Härskarna’. De archontala vampyrerna kallar sig inte ‘vampyrer’ i vanlig mening utan använder sig av beteckningar som ‘Nattens Clowner’ (medeltiden), ‘Nattens Budbärare’ (1800-talet), ‘Månens’ eller ‘Jordens Barn’ (1900-talet) eller helt enkelt efter den archontala hierarki de tillhör. Se Ississius och Meghidia.

Meghidia:

Ärke-Archont över hierarkin Meghidia av ‘De Fyra Stora’. Under Meghidia följer klanhierarkierna Aycraam, Dhormanus, Ashatiel, Astoreth, Baaldemmion och Amduscias.

Nahas’veraatu:

‘De ur döden födda’. Nahas’veraatu är inga vampyrer utan blodsdemoner. De antas uppstå när en redan uppväckt Yehrivaatu (se d.o.) samtidigt blir koncipierad av en archontal entitet. Dessa varelser blir alltså skapade till ‘vampyr’ två gånger. Den ondska som kommer till uttryck genom dessa varelser är så påtaglig att till och med den fysiska kroppen, i vilken de uttrycker sig, kan undergå metamorfoser. Det är med största sannolikhet från Nahas’veraatu-demonismen som historien fått bilden av vampyrer med huggtänder.

Para-Lhaijá:

En vid-sidan-om-död, ‘zombie’. Para-Lhaijá är archontala vampyrer som degenererat pga. felaktig blodseterassimilation. De har en fruktansvärd hunger och måste söka energi för sin kroppsliga iståndhållning så gott som oavbrutet. De äter allt organiskt och har akuta porfyriska svårigheter som gör att deras blodssystem havererar. Detta gör dem kalla och eftersom nervsystemet är förstört har de dessutom ingen känsel. De betraktas som livsfarliga också bland de archontala vampyrerna.

Silentium:

Ett slags initiation. Den archontala entitet som genomgår Silentium antas få tillgång till den absoluta sanningen om dem själva och varför archontismen existerar. Silentium innebär för entiteten att blodsdiet och sömn blir överflödig. De kan lämna sina kroppar och jaga enbart överklädda med sina eterkroppar. Enligt vad man antar har mycket få av de fysiska archontala vampyrerna genomgått Silentium. Så vitt man vet är det bara de som genomgått Silentium som kan skapa andra vampyrer.

Turanier:

(Turanos-släkten) Enligt Charles Nouii och Otto Schtock en släkt av entiteter som föds till archontala vampyrer istället för genom konception. Man har kunnat spåra närvaron av dessa paramänskliga entiteter åtminstone 30 000 år tillbaka i tiden. I boken ‘Archontal Vampirism and Parasomatic Parasitism’ och i artikeln ‘Xenomorphic Somatic Terror in South America’ hävdar Schtock att de i själva verket är överlevande ättlingar från Atlantiska ‘Chrontabia’. Dessa teorier är dock häftigt ifrågasatta.

Vaatu Naht’hem:

‘Skuggstoft’. En substans i blodet hos vissa människor som gör att de blir hyperaktiva eller har svårt att koncentrera sig. Enligt källor från framför allt Alexander Neals efterforskningar har detta ‘Skuggstoft’ en archontal prägel och har därför ett ursprung i det urförgångna då människan hade ett mer naturligt, eller åtminstone mer medvetet, förhållande till archontala entiteter och elementala naturkrafter. Något ohyggligt hände – troligtvis någon slags genetisk sammanblandning – som spräckte blodsbarriären och människan blev därigenom ‘infekterad’.

Yehrivaatu:

‘De ur skuggan födda’. En Yehrivaatu är en människa som har uppvaknat till den archontala vampyrismen genom självkonception. Möjligheten till detta ligger i närvaron av Vaatu Naht’hem (se d.o.) i vederbörandes blod.

© 2007, ALIR Förlag