|
UTDRAG
UR PHILIP ARCANS DARKSIDE
– YASHOD TENEBRA
|
|||
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
Darkside. De kallar sig ”Lilithier”. Mån- och blodgudinnan Lilith är deras beskyddare. De har en blodpakt de kallar Yashod Tenebra – Darkside – vilken är deras gemensamma organisation. De har i århundraden försökt att så mycket som möjligt gömma sig bland människorna genom att in i minsta detalj leva som dem. Men de är inte människor – de är vampyrer och lever på människors blod och livskrafter.Men de har inga huggtänder och sover inte i kistor om dagarna utan rör sig på gatorna i dagsljus, precis som vanliga människor. De är mästare på att kamouflera sig. Och de är framgångsrika i sitt värv. Mycket framgångsrika.Men en dag händer något. Deras inblandning i den mänskliga världen börjar plötsligt slå tillbaka på dem. Någon eller något är dem på spåren. Och allt verkar ha sin upprinnelse kring en ung vacker flicka med ett märkligt förflutet och som av en slump hamnat i deras händer…Darkside är den första delen i romantrilogin REQUIEM och författad av Philip Arcan, författaren till den nydanande vampyrnovellsamlingen Archontecs. I REQUIEM möts de gamla vampyrlegenderna i en helt ny och spännande syntes där allt ohyggligt är möjligt och inget är vad det i förstone verkar vara.Svensk översättning: Philip Arcan & Mikael BäckmanUTDRAG UR DARKSIDE…”Du tror att jag är en vampyr, lilla vän. Då tror du rätt.” Han vände sig mot henne och höll hårstrået framför sig. Flickan stirrade på honom. ”Men det är inte som du tror. Det här är ingen Hollywoodfilm. Jag är ingen Dracula eller Greve Orlock.”Han gick fram till henne och lyfte upp henne på fötter. Hon vägde ingenting och han synade hennes hals och handleder som om hon var ett boskapsdjur. Hon var så förskräckt att hon knappt vågade andas.”Se här.” Han tog hennes darrande hand och lade sitt svarta hårstrå i hennes öppna handflata. Med en kvick rörelse skapade han med den lilla taggen på sin klackring ett millimeterstort hål i hennes handled så att en bloddroppe syntes. Han höll sitt finger strax ovanför och den röda vätskan fastnade på hans fingertopp. Efter att ha kontrollerat att hon verkligen tittade, lät han blodet falla på hårstrået och inväntade hennes reaktion.Hon skrek till och försökte dra handen till sig. Men han höll den kvar. I hennes handflata slingrade sig det lilla hårstrået som om det fått liv, som om det var en liten orm, en mask, som sprätte fram och tillbaka med djävulskt beslutsamma rörelser. Och till slut var det borta. Inget blod fanns längre kvar. Bara hårstrået, som nu låg stilla.”Nå?” sa han och höjde frågande på ögonbrynen. ”Vad hände?”Hon skakade på huvudet av misstro och skräck. Men inget hördes från hennes mun.”Hårstrået absorberade blodet. Förstår du? Absorption – Det är vampyrism.”Han såg in i hennes ögon. ”Ingenting annat. Det är ren automatik. Naturnödvändigt. Kalla fakta. Inget hokus pokus. Förstår du?”Hon nickade ivrigt. Men hon förstod givetvis inte. Ett hårstrå?”I naturen finns det jägare och jagad. Geparden tar gasellen, hajen tar tonfisken, spindeln tar flugan. Så vist har naturen inrättat tillvaron. Hur skulle världen se ut om det inte fanns geparder, hajar och spindlar?” Han höjde på ögonbrynen igen.Inget ljud, bara emotionellt betingade skakningar från huvud till ben.Sebastian log. ”Hela världen skulle översvämmas av flugor, lilla gumman. Tänk vilket vidrigt ställe det skulle bli.” Han rynkade tillgjort på näsan och strök en hand genom hennes rufsiga hår. Hon stretade inte emot då han ledde henne till fåtöljen och lät henne sjunka ned i den.”Du förstår, hela min kropp är som det där hårstrået. Hela jag är som en gigantisk tvättsvamp som suger åt sig allt som kommer i dess närhet.” Han satte sig på knä för att komma i ögonhöjd med henne. ”Jag är till för att göra det jag gör och du är till för att göra det du gör. Tillsammans bildar vi ett kretslopp som måste fungera. Förstår du?”…© 2003, ALIR Förlag |
|
|
